ÖSTERÅKERS HISTORIA Den 6-31 augusti pågår en forskningsutgrävning vid lämningarna av ärkebiskopsborgen Biskopstuna i Österskär. En georadarundersökning från 2014 visar strukturer under marken intill borgruinen som inte är kända sedan tidigare. Dessa ska nu undersökas av arkeologer tillsammans med allmänheten, som ges möjlighet att vara med och gräva fram historien.
Kommunalhuset i Åkersberga invigdes 1955. Det var ritat av dåvarande stadsarkitekten Nils-Henrik Winblad.
Kommunens dåvarande "starke man" hette Fritjof Thun (s), ordförande i kommunalnämnden och ledamot i en rad kommunala nämnder och styrelser. 1955 pågick "flykten från landsorten" för fullt, men Stockholm kunde inte ta emot alla som ville dit. Många sökte sig därför till kommunerna runt omkring, bl.a. till Österåker.
Bostadsrättsföreningen Hammaren mellan Skolvägen och Storängsvägen blev klar för inflyttning i juni 1955. En trerummare kostade då cirka 2.000 kronor. Några nyinflyttade var mycket nöjda rapporterade Djursholms Tidning: "Köket är en önskedröm för husmodern" och "Nära centrum med alla affärerna och den fina skolan".
Solbrännan Badplats vid Strandvägens slut i Österskär, cirka tre kilometrer från centrum. Badplatsen anlades i början av 1900-talet och var då avgiftsbelagd. Det fanns då simlärare anställd, det fanns hopptorn och badhytter. ”Österskärs villaägareförening hade några kallbadhus som fick nyttjas mot betalning. Men kallbadhusen revs så
Pinkruset (pin-kruset inte pink-ruset) vid Centralvägen 4 var från början en krog med anor från 1700-talet. Där kunde bönderna i Berga med omnejd stanna till och låta hästen få vila ett tag, medan de själva kunde ta sig ett eller flera glas brännvin. Pinkrus betydde dåligt, svagt brännvin.
De två timrade, vitrappade sidokammarstugorna på Hagbyfältet, mitt på golfbanan, är vad som idag återstår av Hagha by. Stugorna, av vilka en är åldersdaterad till 1725, var från början fyra. De byggdes sannolikt på 1700-talet och nyttjades som bostäder fram till 1950.
Biografen som låg på Folkets Hus på Roslagsvägen byggdes ursprungligen 1937 av en byggmästare för att konkurrera ut dåvarande biografen i Föreningshuset.
Uppfördes troligen 1642 i Kulla en liten gårdskyrka på Östanå marker. Greve Fabian Wrede på Östanå bekostade den nuvarande kyrkan som uppfördes 1705-1706. Kyrkan är egentligen ett 'svartbygge'; arbetena startades utan att stiftschefen i Uppsala gett sitt samtycke. Ärkebiskopen vägrade därför inviga kyrkan när den stod klar. Det påstås att
Wira anlades omkring år 1630 av Clas Larsson Fleming vid Wira-ån på dennens gods Mälbys ägor i Riala socken. Fleming hade ålagts av Gustav II Adolf att "besörja klingsmidets införande i Riket". Till detta ändamål värvade han smeder från Solingen i Tyskland till Wira. På bruket smiddes, av stångjärn från högkvalitativ järnmalm från Dannemora gruva